cattaiettnotskal

SEXSTÄLLNING, PIRATEN:

Ta din tjej bakifrån & precis när du ska komma så drar du ut den & låskar henne på ryggen, då tror hon att du kommit. Följden blir att hon vänder sig om, då sprutar du henne i ögat och knäar henne på låret.. Hon hoppar iväg svinsur på ett ben med handen för ena ögat... Där har du piraten!

:P:P

Skojjig:P

Mitt huvud är fullt..
HAr legat o försökt sova länge nu. Eller det känns som en evighet.
Har tänkt, eller inte tänkt. Mest låtit tankarna fara dit dem vill. De brukar oftast bli att jag tänker på Andreas då.
OCh då somnar jag lätt. För minnena som kommer upp av honom är alltid fina. Men ikväll. Allt blev bara fel.
Spelade upp koversationer i mitt huvud som inte ägt rum. Tänkte på gamla känslor som jag tryckt ner och gömt i huvudet. ord som mamma skrek åt mig när jag var liten. "Vuxen prat" som mina syskon haft med mig trots att jag var på tok för ung får den typen av ansvar. Hela jag skakar och jag vågar knappt blunda. Vet inte vad jag ska göra.

Mitt huvud, Visar hjärnan sitt problem genom att straffa magen? För. Va fan. Jag mår ju bra. Har inget nu att klaga på? Varför ska en massa jävla känslor  komma och förstöra nu? Va fan. Det är så gammalt.. Jag vill inte. Jag VILL inte. Dessa tårar ska inte rinna nu  de skulle ha runnit ner för kinderna för flera år sedan. Jag klarar inte av det nu.

Hur fan kan en nio,tio,elva,tolv,tretton årig flicka vara starkare än en 16 årig? Hur fan gick detta till??

Jag var stark en gång i tiden. Varför kan inte styrkan hålla i sig. Är det så att jag inte är behövd längre eller vad? Eller jag är behövd men har inte mer att ge? Va fan.. Hjälp mig nån, blir inte klok på det här.

OK. Jag mår ju bra..

Har lärt mig att sömnlösa nätter går bra nu. Har vant mig att leva på extra krafterna under dagarna. På nått underligt sätt vilar mitt huvud under skoltiden. Blir därför väldigt rädd inför sommarlovet. Vad ska jag göra då? hitta en ersättare? någon som kan hålla mina tankar under kontroll? Nej Tack snälla. Klarar inte jag av det själv är det inte meningen att jag ska göra det. Inte värt att sätta tro och hopp i någon annan. Inte Lönt att lita och vila sig mot någons axel. Jag kommer vara ensam till slut ändå. Eller jag vet inte. Om jag har någon. Kommer jag stänga in mig ändå. Det är så jävla försent nu. Så försent.

Vad FAN förväntar ni er av mig? VA??? Vad i helvete ska jag göra för att någon ska bli nöjd med mig?? VA??

Seriöst. Vad Fan är det med mig inatt??


Behövde skriva av mig. Pratade med Andreas. Sen ringde Fredrik. Sen så messade Joachim. Sen bara. Allt bara föll. Fast de började redan efter Idils samtal. Vid typ sex. Vad fan. Fan Fan Fan.

Är lite lugnare nu. Rusade upp ur sängen startade datan. Satt o höll om mig själv. Höll tbx allt så länge jag orkade.
Vadå, orka. Det är ett förbannat KORKAT uttryck.
Man säger till en liten tös. Att Du är stark som orkar gå igenom allt detta. MEN VAD I HELVETE HAR HON FÖR VAL??? INTE ETT ENDA. 
Fick höra av min"bästa" vän som jag hade i 1 till 4. Att hon aldrig skulle "orka" gå igenom allt som jag gjorde då.
Nehe.? Vad skulle hon gjort då? Gapat o bölat tills allas koncentration var riktad mot henne?.. Kanske..
Är det så man gör? Jag vet inte vad som är rätt o fel.
Jag gjorde det jag trodde var rätt. Men var det fel?
Orka är då ett mycket korkat uttryck. Man orkar. man har inget val.
Eller man kanske menar att antingen orkar man. Eller så blir man psykiskt störd och rubbas tar livet av sig vid 14, 15 års ålder. Knarkar, super och dör. :S
Eller, Så kanske man bara orkar. Ok. Nu när jag tänkt ett tag. Orkar stämmer bra in.
Detta känns mysko. Försöker tänka vad jag känner. Vill fatta. har inte velat det innan.
Men allt är bara förvirrat. Allt.

Jag är Ensam.
Så är det bara. Jag är ENSAM.


Detta är inget som jag vill att NI ska tycka synd om mig. Skriver för min egen skull. hör ni det? för min skull..
Visst låter de egotrippat.. Men faktiskt. Nu är det så att jag flippar. Jag gör verkligen det. Jag är inte som en 16 ska vara. Har aldrig betett mig som den åldern jag är i. Anpassning kallar jag det. jag anpassar mig efter var jag är.

Ibland kan jag öppna mig. Prata lite om allt som varit. Men det låter oftast kallt. Tomt och utan känslor. För det är ofta så det var. Jag stängde ute allt. Vissa känslor som ångest och ensamhet var nog inte riktigt identifierade då. Dem bara låg där.

Ångest. Hur fan förklarar man ångest? Allt är fel. Så fel.

Borde sova. men kan skriva i en evighet. Kan fortsätta hur länge som helst. Antagligen hela natten.

Men kan inte. borde lägga mig ner i sängen. Tänka glatt. Tänka positivt. Men på vad? Att där är blåsta JÄVLA idioter(bli inte förbannade, familjen, killar vänner, det är så har jag känner) som tror att de älskar mig. Men tro mig. Det gör man inte. Utnyttjar det är rätt ordet. Man utnyttjar Mig. Så är det.
Fast det är sån jag är. Älskar att ge. Älskar känslan av att någon BEHÖVER mig. Vill vara behövd. Men tro mig. Det tar på krafterna. Det vill inte gå ihop. Jag vet att vissa försöker. Ni visar. Mer eller mindre. Att ni "älskar" mig. hm.
Man måste förstå. Att det inte kommer att vara så lätt innan det faller in på plats. För jag fattar inte.

Ska sluta nu. Borde sluta nu.


Bli inte arga. Bara låt det gå in o ut. Känn er träffade, eller inte. Känn att jag sviker er, det får så vara. Jag måste få. Jag måste. Ni måste förstå.

Älskar er. Det vet ni. Gör allt för er. Ger er för fan mitt liv.


Shit. Kommer aldrig komma ifrån mig själv. Kommer vara fast. Fast , fast, fast.


God fortsättning på natten..