Praktik.. :/

Att vara så nära det som är så långt ifrån



Nu vet jag inte längre om jag kommer klara det.
Att se en annan människa i ögonen.
Veta att dessa ögonen snart kommer vara utan liv.
Att se ögon som glittrar och veta att de snart inte kommer öppna dem igen.
Det gör mig illa på ett sätt som jag aldrig känt förut.
Det svider och värker.
Tårarna som jag lärt mig att ignorera.
Stannar. Irriterar.
De satans tårarna sved hela vägen över mitt ansikte.
Hjärtat slår extra, hårdare.
Att förlora en häst, hund, katt, marsvin, hamster eller fågel.
Känns inte alls på samma sätt.
Att se en människa precis som en själv.
Veta att denna människa har haft ett liv.
Ett liv lika fyllt med händelser och känslor som ens eget liv.
Att veta att de känt saker, hemska saker.
Och överlevt, orkat gå vidare trots stormar och total kaos.
Att de känt kärlek och lycka.
Att de har levt ett liv, vissa kanske fullt ut medens andra inte levt lika fullt ut.

Att se en person försvinna utan att ha någon chans att påverka det.
Gör att jag bara vill gömma mig.
För alltid glömma det jag sett i verkligheten.
Gömma mig under täcket.
Glömma att jag någonsin tillhört denna världen..
Förinta alla tankar på hur orättvis och hemsk verkligheten är.

Förinta tanken på att någonsin behöva komma ut där igen.
Vill inte imorgon.
Vill bara gråta.
Ligga hemma.
Gråta.
Gnälla.
Och hata världen.
För.
Det är inte rättvist.

Där ute bland er som kallar sig ensamma..

Glömda ord


Bland tomma röster
Sönderslitna meningar
Bland sprukna läppar och torra tungor
Finns ingen som orkar
Formulera orden som vi alla valt att glömma

Bland blickar utan fasta mål
Ögon som står tomma
Utan minsta skymt av en själ
Söndergråtna, trötta och vilsna
Letar

Fingrar som rör utan att beröra
Kyssar som värmer utan att bränna
Blickar som ser utan att vakna
Ord som hörs men som aldrig bli förstådda
Hjärtan som slår men aldrig läker





... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ...


Att pressa händerna hårt mot sin hals
Att trycka fingrarna hårt mot sin hud
Känna hur svårt det blir att andas
Hur svårt det blir att tänka klart

Andas, luft, frihet.

Om man ständigt kväver allt man känner.
Hur ska då någon Någonsin kunna se och förstå att man verkligen har känslor, starkare än vad man kan kontrollera.
Om man skrattar bort sina tårar.
Om man ignorerar alla tankar
Slutar känna.

Om man slutar känna, för att känna är för svårt..

Hur ska då du.
Veta.


RSS 2.0