cattaiettnotskal

Jag vet inte ut eller in idag.
Borde faktiskt leta lägenhet, det kommer aldrig fungera med mig, mamma, camilla..
För, man märker ju bara nu.
Jag hatar att känna mig dålig, försöker ju alltid att göra alla till lags.
Men det är inte så lätt.
Inte alls.
Jag vill hjälpa till med hästen, men jag får inte chansen för fan..
Alla i denna familjen beter sig som ett par satans bortskämda, trotsiga jävla tonåringar.
Blir fan tokig på det.


Mina hormoner har jag vant mig vid.
Det är det att allt runtomkring mig.
Jag har inte koll på något, vet inte hur framtiden ser ut.
Vet inte ens om jag ska ha ett eller två barn.
Bara jag närmner adoption här hemma blir det ett jävla liv,,
Men. Om jag inte klarar det, då har jag faktiskt inget val.
Tänker inte ge mitt barn en skitkass uppväxt bara för att jag är ego.
Vägrar.

Hatar mina tankar och hatar mig själv.

Grattis. jag är som jag brukar... :(