:/

Ska rensa mina lådor. Slänga en massa.
Göra plats för nya saker.

För. Som det ser ut nu.
Är den en himla oreda..

Jag ska sopa, tvätta, damma, röja och fixa.

Förlåt inte meningen att vara så dålig..



Jag vet inte ut eller in idag.
Borde faktiskt leta lägenhet, det kommer aldrig fungera med mig, mamma, camilla..
För, man märker ju bara nu.
Jag hatar att känna mig dålig, försöker ju alltid att göra alla till lags.
Men det är inte så lätt.
Inte alls.
Jag vill hjälpa till med hästen, men jag får inte chansen för fan..
Alla i denna familjen beter sig som ett par satans bortskämda, trotsiga jävla tonåringar.
Blir fan tokig på det.


Mina hormoner har jag vant mig vid.
Det är det att allt runtomkring mig.
Jag har inte koll på något, vet inte hur framtiden ser ut.
Vet inte ens om jag ska ha ett eller två barn.
Bara jag närmner adoption här hemma blir det ett jävla liv,,
Men. Om jag inte klarar det, då har jag faktiskt inget val.
Tänker inte ge mitt barn en skitkass uppväxt bara för att jag är ego.
Vägrar.

Hatar mina tankar och hatar mig själv.

Grattis. jag är som jag brukar... :(

Förändringar..


Börjar hålla med folk nu.
Jag är för omogen.
För svag.
För jävla ung för att bli mamma.

För. Jag klarar inte det.
Sitter och vill gråta.
Har inte varit alls gråtig innan, förstår inte.
Har gjort upp en överenskommelse med mig själv..
Att inte gråta.
Det blir ju inte bättre.

...


Solen skiner och alla pysslar med sitt.
Jag vet inte. Men känner mig så jävla ivägen.

Jävla nöt är jag.

-------------------

Yey. Min blogg lever, klagoperiod i sikte..

Tiden går och hösten fryser till och blir till vinter..

Det var något jag skulle förklara. Något om ensamhet.. 

Winnerbäck


Jag vet inte om jag kommer förlåta.
Inte ens när jag flyttat härifrån.

Förklara för mig vännen, Förklara exakt hur Jag känner
När jag nu enbart trampar runt.
Runt runt.



Jag
Kan inte.
Vill inte.
Bör inte.

Helvete...
Helvete...
Helvete...
Helvete...

I never ment to hurt you <3


Min familj är väldens bästa.. Vad skulle jag gjort utan er.    :'( Mamma..

Sitter och vet inte riktigt vad jag ska göra.
Vet inte in eller ut på mina tankar och känslor.
Vill bara gråta.
Ligga i mammas knä och bara vara tre år igen.
Allt som händer är för stort, på tok för jävla stort.

Hello?
I'm in your mind, just to give you someone to talk to.
Darling, You will wake up from this dream..
Soon, I know.
Soon. I will wake up too.
Please, Don't try to fix me.. I'm not broken..

Oh. Yesterday will show me.
This is not a dream.

Jag satt innan och kom på migsjälv med att tro att det var en dröm.
Min dröm inatt var allt utom normal. Så, hoppades nog att jag drömt hela dagen.
Att det inte var verkligheten som visade fötterna för mig.
Utan, att det var mina drömmar.
Men.
Mardröm.
Eller inte..??

Jag vet inte... Jag vet verkligen inte.
Blir så rädd..
Så jävla rädd.


Tårar hjälper inte längre.
Har jag märk.
Inget hjälper.



Mitt hjärta..

Ja.


image8


Vad säger man.
Jag är fast. Som alltid.
Tänker inte ens säga att det är dåligt.
För, han tjatar att jag ska vara positiv.
Så ska vara det, ibland :D

Jag skakar som ett löv.
Jag vet inte om jag skakar av lycka eller av rädsla.
Men. Världen är kall och hård.
Eller hur?
Men. Kyssar är varma.
Eller hur?
:D


Praktik.. :/

Att vara så nära det som är så långt ifrån



Nu vet jag inte längre om jag kommer klara det.
Att se en annan människa i ögonen.
Veta att dessa ögonen snart kommer vara utan liv.
Att se ögon som glittrar och veta att de snart inte kommer öppna dem igen.
Det gör mig illa på ett sätt som jag aldrig känt förut.
Det svider och värker.
Tårarna som jag lärt mig att ignorera.
Stannar. Irriterar.
De satans tårarna sved hela vägen över mitt ansikte.
Hjärtat slår extra, hårdare.
Att förlora en häst, hund, katt, marsvin, hamster eller fågel.
Känns inte alls på samma sätt.
Att se en människa precis som en själv.
Veta att denna människa har haft ett liv.
Ett liv lika fyllt med händelser och känslor som ens eget liv.
Att veta att de känt saker, hemska saker.
Och överlevt, orkat gå vidare trots stormar och total kaos.
Att de känt kärlek och lycka.
Att de har levt ett liv, vissa kanske fullt ut medens andra inte levt lika fullt ut.

Att se en person försvinna utan att ha någon chans att påverka det.
Gör att jag bara vill gömma mig.
För alltid glömma det jag sett i verkligheten.
Gömma mig under täcket.
Glömma att jag någonsin tillhört denna världen..
Förinta alla tankar på hur orättvis och hemsk verkligheten är.

Förinta tanken på att någonsin behöva komma ut där igen.
Vill inte imorgon.
Vill bara gråta.
Ligga hemma.
Gråta.
Gnälla.
Och hata världen.
För.
Det är inte rättvist.

Där ute bland er som kallar sig ensamma..

Glömda ord


Bland tomma röster
Sönderslitna meningar
Bland sprukna läppar och torra tungor
Finns ingen som orkar
Formulera orden som vi alla valt att glömma

Bland blickar utan fasta mål
Ögon som står tomma
Utan minsta skymt av en själ
Söndergråtna, trötta och vilsna
Letar

Fingrar som rör utan att beröra
Kyssar som värmer utan att bränna
Blickar som ser utan att vakna
Ord som hörs men som aldrig bli förstådda
Hjärtan som slår men aldrig läker





... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ...


Att pressa händerna hårt mot sin hals
Att trycka fingrarna hårt mot sin hud
Känna hur svårt det blir att andas
Hur svårt det blir att tänka klart

Andas, luft, frihet.

Om man ständigt kväver allt man känner.
Hur ska då någon Någonsin kunna se och förstå att man verkligen har känslor, starkare än vad man kan kontrollera.
Om man skrattar bort sina tårar.
Om man ignorerar alla tankar
Slutar känna.

Om man slutar känna, för att känna är för svårt..

Hur ska då du.
Veta.


Det blev inte som jag trodde..



Känner för att skriva av mig.
Även om jag kommer ta bort allt detta dravel sen...det är inte skitsnack. Det är bara äckligt mkt mig.Osäkra lilla dumma jag..


Låg och tänkte... Samtidigt som jag hade hans kropp intill min.
Låg där och luktade på honom, kände hans hud under min hand.
Hade hans hand i min hand.
Känna hur blodet pulserade i hans kropp.
Känslan av att aldrig vilja vara ifrån honom..
Att hela tiden försöka vara så nära det går.
Så nära det går utan att vara för nära.
Låg och tänkte ett tag.
Att han aldrig gett mig ångest.
Inte sån smärtsam ångest som ger mig en smärta i magen helt olik något annat.
Inte heller sån ångest som fyller hela mitt hjärta med ofrånkomlig värk.
Han har inte heller gett mig ångest över att finnas till.
Jag har legat vaken länge och tittat på honom.
Njötet av att veta att jag varit hans.
Jag glömde bort all oro och rädsla.
Letat efter hans läppar i mörkret.
Frågat mig själv om det är allt som krävs..
Närheten.
Frågat mig.
Om det någonsin kommer kännas så bra igen..
Ignorerat rädslan som smögit sig på.
Ignorerat att jag snart kommer vara ensam igen.
Inte heller har hans kyssar gett mig en avsmak för kärlek.
Så som andras har.
Så som andra har rört vid mig.
Gör mig illamående.
Gör att jag vill födas om på nytt.
Och ge mig enbart till dig.
Ge dig hela mig, ren och utan skam.
Och låtit dig göra vad du vill med mig.
Jag har aldrig. 
Har för fan aldrig känns mig så hel som jag gör när han håller om mig.
Det är som.
Som om hans kropp skyddar mig.
Hans kyssar läker mina sår.
Visst, hans ögon gör mig mer osäker än någonsin.
Men det är som han är, alltid får han mig ur balans.
Liggandes intill honom.
Då känns allting så jävla rätt.
Att ensam få tillgång till hans tankar och hans kropp.
Ger mig mer självförtroende och mer respekt än någonsin.
Att ligga nära honom och känna.
Känna att världen runtomkring inte riktigt finns.
Att fantisera att vi kan ligga så föralltid.
Det är det bästa som finns.
Men att vakna samtidigt som en ny dag.
Med ett mjukt leende på läpparna
Och smaken av hans kropp på mina läppar och min tunga.
Men samtidigt veta att jag snart måste lämna.
Lämna det tryggaste jag någonsin kännt tillsammans med någon annan.
Lämna din förbannade famn.
Vill att det ska synas på min kropp.
Lika tydligt som det känns i mitt hjärta.
Att han har rört vid mig.
På samma sätt som hans händer rört min kropp.
Lika tydligt har han tagit mitt hjärta.

Det gör mig så rädd.
Ibland. Så hoppas jag.
Ska jag vara ärlig, så hoppas jag alltid.
Att det du har i överflöd.
De sakerna som jag har mindre av.
Att det ska väga upp varandra.
Att våra olikheter, liksom ska vara perfekta tillsammans.
Det hoppas jag under dagarna jag inte finns hos dig.
Dagarna jag inte kan vara så nära dig som jag önskar.
Att när jag ser dig. Bland andra.
Så hoppas jag så in i helvete.
Att jag trots allt kan passa där.
När jag innerst inne vet.
Vet det vi båda vet.
Att jag inte passar.
Med dig..

Börjar gråta och ha mig.

Förlåt.

Skulle ge vad som helst. Vad som helst för att få vara den som passar in med dig bäst.
Vara den som speglar din själ.
Jag förtjänar inte dig.
Det  är detta som ger mig ångest.
Inte något du gör eller är.
Bara det faktum att jag aldrig kommer passa in med dig.
Det ger mig mer ångest än jag någonsin kännt.

Jag Älskar Dig Så Det Gör Ont.
Riktigt ont.

Hide my head I want to drown my sorrow..

image75


I Find it kind of funny.
I Find it kind of sad.
The dreams in which I'm dying. Are the best I've ever had..




Har du någon gång försökt prata med stadig röst..
        När ditt inre bara skakar?
Har du provat att skratta åt allt som är svårt..
        När det svåra bryter dig i bitar?
Har du försökt möta folks blickar..
       Trots att din rädsla för att bli påkommen ligger och trycker?
Har du vårdat dina drömmar..
        Även om de dör, en efter en?
Har du någon gång försökt fylla dina ögon med glädje..
       
När ditt hjärta enbart varit fyllt av sorg?
Har du försökt leva.. 
       När allt du egentligen vill är att dö?


Look at me now? I want to Dissapear..



Kommer ni ihåg dessa "mina bästa vänner" boken som man hade när man var liten?
Som alla ens klasskompisar (bara dem som luktade gott) fick skriva i?
Man skrev namn, husdjur, idoler, favoritmaträtter och en personlig hälsning.
Jag  minns att i min så var det en fråga, om man fick någon superkraft, vilken kraft man ville ha.
Jag skrev i min egen att jag ville vara osynlig.

Jag minns att mamma reagerade på det.
Hon frågade varför, såg på mig lite sådär oroligt.
Så jag suddade ut det så skrev något annat.

Nu i efterhand
Känner jag att jag borde inte suddat ut.
Borde stått för vad jag kännt och önskat.
För.
Känslor ska inte trängas undan,

Det kan aldrig vara bra..


Svenska.. :)


uppgift på svenskan, skulle skriva om ett ställe som vi tänkte på och längtar efter. Valde havet utan tvekan..


1.Dit längtar jag


Snabbt förflyttande moln, bärare av dåliga nyheter.

Mörka och hotfulla som hatet i någons ögon.

Dovt ljud av muller någonstans ute på havet.

Arga vågor som slår mot kall sandstrand och hårda klippor.

Starka strömmar som drar båtar långt ifrån kurs, vågor med osäkerhet och ensamhet.

Lukten som får minnena att forsa.

Salt. Tång.

Illamående.

Hårda vindar som rör till havet och allting som är i närheten.

Vindar som för med sig allt det rena från havet.

För bort allt det smutsiga från staden som vilar bakom ryggen.

Men även vinden som får det att tåras i ögonen.

Vinden som fyller själen, fyller den så att tårar från det innersta hittar ut.

Tårar som svider.

Vassa sandkorn som river, sliter och letar sig in i alla skrymslen i ens kläder.

Sandstrand som står tom för alla andra

Utom för mig.

Den är Fylld.

Stå där.

Fyllas av allt som rör sig.

Känna allt som havet och dess vind för med sig.


Skolarbete.. :P del 13 av 23.. Bara 511 uppgifter kvar.. HEJJA MIG

Personbeskrivning


Cathrin är en snart ung kvinna på snart 17 vintrar. Hon har ett ganska alldagligt utseende, det mörkbruna håret har ett eget liv och lockar sig lite lagom fint. Huden är vinterblek med några små fräknar på potatisliknande näsan. Smala ögon med obefintliga ögonfransar, ögonen har dock en vacker grön färg som ger karaktär åt hennes ansikte som annars är fruktansvärt tråkigt.

Cathrin är lite kortare än normallängden på tjejer i hennes ålder och kroppsmässig är hon rund och välmående.

På den lilla fritiden som finns kvar efter skolan använder hon för att sova, plugga, träffa kompisar, träna och jobba. Musiken finns ständigt runt henne och hon verkar som gladast då hon är med vänner och får lyssna på bra musik. En stor källa till lycka finner hon när hon ensam eller med en NÄRA vän på en lång promenad i naturen. Hunden är såklart med då.

Riktigt olycklig är hon när familjen är osams eller när hon känner att hon inte räcker till.

Cathrin är en riktigt bra person att prata med när vardagen känns usel, hon finns ständigt där för sina medmänniskor. Så hennes dröm är att få ha det som yrke, att hjälpa andra människor. Hon strävar då efter att ta högskolexamen som legitimerad psykolog. 

Cathrin vet vem hon är och ständigt försöker förbättra sig i allt hon gör. Trots att självförtroende och självkänslan sviktar så står hon ändå stadigt och tappar hon modet finner hon det alltid. Ibland under en sten och ibland uppe bland molnen. Så trots att hon ibland sviktar och önskar att hon var någonannan vet hon alltid vem hon är.

Strävan efter kunskap är stor för henne och även om det går sakta så tar hon sig dit hon siktat. Hon ger sig inte utan strid och med enormt tålamod och stor beslutsamhet så planerar hon att ta sig dit hennes hjärta vill.

Hon anses lätt som kall av dem som inte kommit henne nära, kylan hon sänder ut är dock ett självvalt beteende för att på avstånd kunna avgöra om personen är värdig hennes sällskap och tid. Att lära känna henne tar tid, de få som kommer hela vägen in stannar där tills vare sig dem vill eller inte.
Humorlös är också en egenskap som folk ser tidigt. Dock kan hennes totala avsaknad av humor övergå till ett hysteriskt skratt som smittar av sig på alla som råkar vara i närheten.

Skulle säga att Cathrin är en gammal människa i en ung kropp. Hennes själ har nog vandrat i många kroppar innan den föddes in i hennes.

.




I Am Happy on this piqture..


Eeh

Hästar har alltid varit en fritidssysselsättning som har gett mig ro.

Ofta har man blivit arg och sur efter ridning med.

Men lika ofta om inte oftare har man varit som lyckligast på ryggen.

Det är hemligheten. Bakom varför så många rider.


Dessa vackra och kloka djur ger oss mer än vad vi någonsin kommer kunna ge tillbaka.


Alla som någonsin ridit en kalla vinterkväll under stjärnorna på en trygg häst vet vad jag menar. När man känner musklerna röra sig under sig.

Man känner sig så nära stjärnorna att man tror att man är död.

Kylar biter inte kallt då.

Problemen som finns är inte längre lika stora.

När man sitter där önskar man så högt att man aldrig ska behöva hoppa av igen.

Just då när man sitter här då tror man att allt ordnar sig. Att allting ska bli bra.

Problem som finns är helt plötsligt borta.
Allting är möjligt

Tills man sätter ner sina smutsiga äckliga jävla människofötter på marken.

Då vet man att allting är kvar.

Precis där man lämnade det.

Precis.



Jag har aldrig någonsin levt ett liv utan dessa fyrbenta djuren.
Ni som aldrig haft hästar eller djur kommer inte förstå.
Jag vet inte hur jag ska reagera.
Vad jag ska känna..
Hur kommer det vara utan dem?
Visst.. Känns skönt att dem ska få ett bättre hem, bli ridna ordentligt och så
Men jag är människa och en del av mig vill vara ego och ha kvar dem hos mig.
Vill inte vara utan dem.

image57

Vill inte alls..


Jag fick en gång höra...

Att jag var vacker när jag grät.
     Jag ser inget vacker med det ikväll.
Ser inte var. Eller hur han kan tycka att det är vackert..

När känslorna inte längre går att styra, när det känns som hjärtat ska gå i sönder.
När jag är så blottad att jag inte längre står för vem jag är.
Då säger du att jag är vacker.
Åt helvete.

Det finns inget. Inget vackert med att känna så mycket.
Inget vackert med att vara svag.

Smile.. Smile..


image80

Du har en kraft att göra ingenting till allting

image74

Det känns förbannat irriterande.
Du dödar ensamhet.
Inte den underbara ensamheten och stillheten som finns.
Nej, den låter du vara.
Men det andra.
Den svidande, illaluktande ensamheten.
Den som får oss att vilja ta livet av oss själva.
Om,
Om det inte hade varit för ett samtal.
Ett meddelande
Om det inte vore för den personen som
gör ingenting.
Till Allting.


Somethings Will Never Change. Thats just the way it is..
                                                                      You just Have To Belive It.
;) ;)

Lost forever more..



Jag har så länge jag kan minnas alltid tyckt min familj är det

Viktigaste som finns. Det gör jag fortfarande.

Kommer antagligen Alltid göra det med.

För jag älskar dem villkorslöst.

Just därför, därför blir jag så ledsen. Så arg. Så jävla besviken.

Även om jag bara är Cathrin. Trög, knasig, negativ, pessimist, egoist, bortklenad, lättstött pch tråkig.

Så va fan.

Jag är väl fortfarande er dotter?

Fortfarande er lilla syster?

Eller?
Har jag misstolkat hela familj prylen?




Jag lider av.

Dåligt samvete.

Över allt jag inte kan.

Vill.

Orkar.

Och gör.

Dåligt samvete över att jag föddes.

Över att jag tagit för mycket tid.

Puttat bort min egen syster.

Lämnat henne i kyla och ensamhet.

Dåligtsamvete över att mamma aldrig blir lycklig.

Över att hennes liv varit misslyckanden så som hon fint säger.

Över Pappa, för att han var helt ensam.

Över att jag inte lär känna honom.

Att jag inte vet vem han är. 

Hatar. Hatar.

Jag har svårt för det.

Hatar mig själv,

Inte för att jag har fult ansikte eller för korta ben.

Inget sånt.

Bara hatar mig själv för den jag är inuti.

Att jag inte ens klarar av att le.

Le mot dem enda som jag bryr mig om.

Även om jag känner mig missförstådd.

Hatad.

Totalt jävla Ensam.

Att jag inte klarar av,
Klarar inte det som krävs.

image35


Att höja mig till skyarna funkar inte. Du är inte värd mer för det..

Jag finns.
Sitter bakom.
Ja. Du vet.

Söker.
Tittar.
Ser dig med ögon som inte velat se dig innan.
Ja.
Jag letar.
Fel
Brister

Hittar.
Ler
Skrattar
Och lämnar dig.

Osäkerhet kan du aldrig bygga något på.
Verkligen inte kärlek.
Grattis.
Vacker.
Sexig.
Snäll.
Söt.
Underbar.
Älskad.
Ja.
Ord.
Lika falska.
Falska som hela din existens.


Jag är inte som du..

Jag blir så arg.

Så arg på alla dessa ord och meningar.

Snälla, elaka, mjuka, hårda, genomtänkta och totalt korkade.


Genomtänkta meningar fyllda med elaka ord som endast sägs för att

Slå den mest vackra människa i tusen bitar.

Dessa meningar skapade endast för att krossa och rasera en annan människas liv.


,

Ogenomtänkta ord som bildar meningar helt utan betydelse.
Ofta bildade för att såra, men lika ofta för att göra gott.
Skitsnack är ett annat ord.
 
även

Vackra ord, som bildar varma och mjuka meningar. 

Dessa som fyller oss till brädden av lycka och tillit.

Ord som kan få den mest nedsmutsade och ensamma person att känna sig vacker och meningsfull.

Att viska dessa otroligt betydelsefulla ord till någon annan.

Ja, det är det vackraste.


Men. Jag blir arg, förvirrad och osäker.

Vem är du att säga så?


Visst. Håll mig hårt. Ta min hand.


Men säg aldrig.


Kommer bara vägra att förstå,, Aldrig acceptera.

          Det vackra

Tycker inte om ord. Meningar. Vill bara att du ska vara tyst.
Håll om mig. Kyss mig. Ta min hand. Men håll för fan käften..


Tidigare inlägg
RSS 2.0