Look at me now? I want to Dissapear..



Kommer ni ihåg dessa "mina bästa vänner" boken som man hade när man var liten?
Som alla ens klasskompisar (bara dem som luktade gott) fick skriva i?
Man skrev namn, husdjur, idoler, favoritmaträtter och en personlig hälsning.
Jag  minns att i min så var det en fråga, om man fick någon superkraft, vilken kraft man ville ha.
Jag skrev i min egen att jag ville vara osynlig.

Jag minns att mamma reagerade på det.
Hon frågade varför, såg på mig lite sådär oroligt.
Så jag suddade ut det så skrev något annat.

Nu i efterhand
Känner jag att jag borde inte suddat ut.
Borde stått för vad jag kännt och önskat.
För.
Känslor ska inte trängas undan,

Det kan aldrig vara bra..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0