Bah


Gokväll..

Längesenjagskrevbloggordentligt.

Kommer inte förstå själv tjusningen på samma sätt som jag gjorde innan.
Spyr fortfarande ut mig skit när jag känner för det, men oftast. Slipper andra se det.
Anyway.

Pratade med en gammal vän innan, som.
Ja låt oss säga att vi utvecklades åt två olika håll.
Ibland inser jag att jag är himla förändrad.
Kan förstå att han får sinne, men sen.
Är han en självgod jävla mansgris. Vilken ALDRIG har fungerat i min närhet.
Min PAPPA är fan sån. Det är svårt att prata som vi gjorde förr.
När han har blivit som han blivit.
Förstår inte ens att det stör mig så mkta tt jag skriver om det.
Men det STÖR mig jätte mkt.
Han var himla trevlig ett tag. Ibland undrar jag om det var jag som förstörde honom.
Kan ju vara så.


Lyssnar på Winnerbäck igen.
Har inte kunnat, känna igen mig på samma sätt som innan,
Nu hör jag meningar som inte funnits där innan.
Rader som lixom smält in i själva sången innan, visar sig tydliga och klara nu.

Grät idag, för första gången på 4 månader..
Kändes hemskt. Spec när jag vet att min lilla känner som jag.
Alla mina känslor går över i dess kropp.
H*n förtjänar inte det.
Jag borde inte.

Har bara 17 arbetsdagar kvar i sommar, får väl hoppas att ajg får fler.
Lär behöva så mkt pengar som de bara går..

:/

God  natt^^




Mamma ?

Gravid. Med barn. Blivande mamma.

Att aldrig ha planerat, tänkt och hoppats.

Att aldrig ha längtat, önskat och drömt.

Att tänka det förbjudna. Att önska att det aldrig hänt.


Ja, det kommer integöra att jag älskar mitt barn mindre.


Känner dagligen ett liv inuti mig. En rumpa, ett fot en liten box som säger "hej Mamma"

Känner dagligen smärta och rädsla som kommer från en graviditet som jag aldrig önskat mig. Från ett barn som jag inte planerade att ha.


Jag tänker hemska tankar ofta, rädsla över allt jag inte kommer klara av att hantera.

Men känslorna inför mitt kommande barn är starka.

Jag älskar verkligen babyn.

Utseende, personlighet och kunskaper spelar ingen roll.


Trots allt (och alla) som talar emot mig och mitt barn

så måste jag tro, att allt ordnar sig.


Jag är ung.

Kanske i mångas ögon för ung.

Men jag kommer älska detta barn mer än vad jag älskat någon annan.


Jag kommer göra Allt.

Precis Allt för hennes/hans skull.


RSS 2.0