cattaiettnotskal

Mmm..

Suttit vid datan typ hela kvällen..
Pratat i telefon, typ 90 % av all tid framför datan med, vilket blir typ, tre timmar..:S:S
Duktig e jag allt..

Men, jag är ute efter nått ikväll.
Känner att jag har nått på gång...
Någon som vill ut,,;(


Människor är egocentriska. Sant. Jag med. Jag erkänner.
Jag tänker med på mig själv.
Ofta.
Klagar. Gnäller. För ful, för fet, för konstig, fel tal, fel blick, fel kläder, fel allt.
Men lika ofta. Ibland oftare.
Glädjs. Ler. Uppskattar. För hur vi en ser på det. Är vi alla unika. Alla vackra. Alla speciella.
Jag med. Lyckan över att göra något rätt. Stampa takten till musiken. Glädjen över att bara
vara den jag är...
Alla har olika förutsättningar. Med allt.
Hur fina vi blir.
Hur söta.
Hur smala.
Hur smarta.
Hur lyckliga..?
Jaa. Jag tror det. Kanske inte genetiskt. Men...
Vi kan ha svårt att finna lyckan om man växer upp på ett visst sätt, att leva med ständig press, ständigt rädd för att göra fel. Om man växer upp med rädslan av att ens leende kan förstöra.
Då kan de nog bli svårt. Svårt att vara lycklig sen. Svårt att vara lycklig. När man inte ens vet hur det smakar ute i kanterna. Att kunna nosa, men inte känna smaken av riktig lycka.. 
 
På tal om ingeting alls, Jag fick ett lyckorus igår. Jag dansade med en söt liten tös.. :) Ok, ingen sådär svår sak. Skit lätt igentligen. men känslan av att göra något, Helt rätt. Var obeskrivlig. Jag skrek gapade, hoppade dansade. Jag var Lycklig. För fem sekunder fick jag smaka det bästa som finns. Sånna stunder. Det är sånt som gör att man orkar. Det är dem stunderna man ska minnas. Skit i allt annat. Strunta i alla dumma kommentarer, allt skit snack, alla misstag. Det är stunderna av lycka, av vinst, av riktig sann jävla glädje som räknas.
                      Tänk efter. Inte minns man vad någon sa bakom ens rygg för typ 5 år sedan. Det rör inte en i ryggen( om man inte är lite trångsynt)
                      Problemet är ju klart. Att hitta den saken. Hitta dem få sakerna som får en att känna sig lätt. Hitta dessa stunder av lycka. Stunder då det känns som hela världen är vacker. Allt känns lätt och inga problem finns till. Att hitta det är fan inte lätt. Det suger riktigt mycket, att gå runder, dagar, månader, år, utan att känna, utan att känna hur blodet pulserar i ådrorna, utan att känna hur leendet inte vill försvinna. När man kan titta på en vissen ros och tycka att den är vackrare än något annat. Det är jobbigt. Men vem har sagt något annat.. Sluta gemföra med andra.. Inners inne vill vi alla må bra. Ok, man behöver må bra för att hjälpa andra. Känslan av att göra en annan människa lycklig är med ett sätt. Att känna att man faktiskt är behövd. Var hade din familj, dina vänner dina grannar stått om inte du funnits? ...
Jag kan gå på i evigheter.
Men jag väljer att sluta nu. 

                    Tycker om er.Tycker om er så mkt att jag börjar gråta där jag sitter. Ni är betydelsefulla. För mig. Jag hade inte varit den jag är idag. Utan er. Fan. Jag kommer inte klara av att säga förväl. Kommer gråta, lova er att vi ska träffas. Så som man ska. Men jag kommer inte klara det. Kommer  gå sönder. Jätte mkt sönder.
                         Jag vet mer än ni. Säg vad ni vill. Jag har varit med om mer än er. Kännt fler människor. Lärt mig mer.  Jag har inte klarat av hej då. Det kan jag erkänna. jag. Jag. Kommer inte fixa de nu heller.

Höll på att gå sönder igår. FAst jag visste att vi skulle träffas idag. Höll på att dampa. För att jag inte kunde prata med blad innan jag åkte.. Ok de gick, men höll på att dampa innan. O sen. nästan till tårarna när jag såg alla, johan, o, alla.. O.. NEJ NEJ NEJ

Ångest--