Eeh
Hästar har alltid varit en fritidssysselsättning som har gett mig ro.
Ofta har man blivit arg och sur efter ridning med.
Men lika ofta om inte oftare har man varit som lyckligast på ryggen.
Det är hemligheten. Bakom varför så många rider.
Dessa vackra och kloka djur ger oss mer än vad vi någonsin kommer kunna ge tillbaka.
Alla som någonsin ridit en kalla vinterkväll under stjärnorna på en trygg häst vet vad jag menar. När man känner musklerna röra sig under sig.
Man känner sig så nära stjärnorna att man tror att man är död.
Kylar biter inte kallt då.
Problemen som finns är inte längre lika stora.
När man sitter där önskar man så högt att man aldrig ska behöva hoppa av igen.
Just då när man sitter här då tror man att allt ordnar sig. Att allting ska bli bra.
Problem som finns är helt plötsligt borta.
Allting är möjligt
Tills man sätter ner sina smutsiga äckliga jävla människofötter på marken.
Då vet man att allting är kvar.
Precis där man lämnade det.
Precis.
Jag har aldrig någonsin levt ett liv utan dessa fyrbenta djuren.
Ni som aldrig haft hästar eller djur kommer inte förstå.
Jag vet inte hur jag ska reagera.
Vad jag ska känna..
Hur kommer det vara utan dem?
Visst.. Känns skönt att dem ska få ett bättre hem, bli ridna ordentligt och så
Men jag är människa och en del av mig vill vara ego och ha kvar dem hos mig.
Vill inte vara utan dem.
Vill inte alls..
