cattaiettnotskal

Lär dig livet stora gåta..

Kärlek..

Detta ständigt återkommande ämne.
Alla.
Tjejer som killar.
Gammal som ung.
Alla.

Vi vill alla ha, ge, låna eller behålla.

Vi vill kramas, pussar, dela säng med.
Vi vill bli älskade, dyrkade och totalt utlämnade till vår "älskling"
 
Vi vill så gärna bli älskade lika våldsamt och varm som vi själva älskar.

         Inte fan behöver man något annat. Man hade lämnat allting.
Allt.
Allt för denna "sanna" kärleken.

        Trots detta, lever större delen av Svenskarna ensamma,
Men de struntar vi i.
        Forskare säger att vi Svenskar har tre karaktärsdrag.
Envisa, ärliga och oberoende.
    Där har ni ordet. Oberoende.
Vi söker så efter kärleken. Samtidigt som vi slåss för att visa
att vi klara oss utan hjälp.



Vi bönar och ber, gråter och skriker efter att bli Älskade.
Samtidigt som vi puttar iväg de som kommer för nära.
     Inte förrän det är försent inser vi.

Vad Fan har jag gjort?
     Man ser fel, fel, fel, fel.
Man letar efter fel på sig själv.
För, visst måste det vara något fel?
Men på REN JÄVLA SVENSKA är det förbannat fel.
 Acc att livet inte går som man vill alla gånger.
Ibland, som en vän sagt till mig. Måste man bita i det sura äpplet, även om det blir
en gång för mycket. Så måste man.
        Acceptera
Så, när det enda man fått var kramar, pussar, en säng för två och så mycket kärlek.
    Ja, då har vi varit så rädda.
Vissa för samma saker.
   Andra för helt unika.
Rädsla för att bli ensam igen.
Rädsla för att inte duga, inta vara bra nog..

Vi kastar bort så mycket.
Pågrund av så lite.
Man kan försöka lära sig.

Eller så gör man som mig. Gör om misstagen Igen...