Praktik.. :/
Att vara så nära det som är så långt ifrån
Nu vet jag inte längre om jag kommer klara det.
Att se en annan människa i ögonen.
Veta att dessa ögonen snart kommer vara utan liv.
Att se ögon som glittrar och veta att de snart inte kommer öppna dem igen.
Det gör mig illa på ett sätt som jag aldrig känt förut.
Det svider och värker.
Tårarna som jag lärt mig att ignorera.
Stannar. Irriterar.
De satans tårarna sved hela vägen över mitt ansikte.
Hjärtat slår extra, hårdare.
Att förlora en häst, hund, katt, marsvin, hamster eller fågel.
Känns inte alls på samma sätt.
Att se en människa precis som en själv.
Veta att denna människa har haft ett liv.
Ett liv lika fyllt med händelser och känslor som ens eget liv.
Att veta att de känt saker, hemska saker.
Och överlevt, orkat gå vidare trots stormar och total kaos.
Att de känt kärlek och lycka.
Att de har levt ett liv, vissa kanske fullt ut medens andra inte levt lika fullt ut.
Att se en person försvinna utan att ha någon chans att påverka det.
Gör att jag bara vill gömma mig.
För alltid glömma det jag sett i verkligheten.
Gömma mig under täcket.
Glömma att jag någonsin tillhört denna världen..
Förinta alla tankar på hur orättvis och hemsk verkligheten är.
Förinta tanken på att någonsin behöva komma ut där igen.
Vill inte imorgon.
Vill bara gråta.
Ligga hemma.
Gråta.
Gnälla.
Och hata världen.
För.
Det är inte rättvist.
Nu vet jag inte längre om jag kommer klara det.
Att se en annan människa i ögonen.
Veta att dessa ögonen snart kommer vara utan liv.
Att se ögon som glittrar och veta att de snart inte kommer öppna dem igen.
Det gör mig illa på ett sätt som jag aldrig känt förut.
Det svider och värker.
Tårarna som jag lärt mig att ignorera.
Stannar. Irriterar.
De satans tårarna sved hela vägen över mitt ansikte.
Hjärtat slår extra, hårdare.
Att förlora en häst, hund, katt, marsvin, hamster eller fågel.
Känns inte alls på samma sätt.
Att se en människa precis som en själv.
Veta att denna människa har haft ett liv.
Ett liv lika fyllt med händelser och känslor som ens eget liv.
Att veta att de känt saker, hemska saker.
Och överlevt, orkat gå vidare trots stormar och total kaos.
Att de känt kärlek och lycka.
Att de har levt ett liv, vissa kanske fullt ut medens andra inte levt lika fullt ut.
Att se en person försvinna utan att ha någon chans att påverka det.
Gör att jag bara vill gömma mig.
För alltid glömma det jag sett i verkligheten.
Gömma mig under täcket.
Glömma att jag någonsin tillhört denna världen..
Förinta alla tankar på hur orättvis och hemsk verkligheten är.
Förinta tanken på att någonsin behöva komma ut där igen.
Vill inte imorgon.
Vill bara gråta.
Ligga hemma.
Gråta.
Gnälla.
Och hata världen.
För.
Det är inte rättvist.
Kommentarer
Trackback
